tobys.se

Att jag skulle vara adopterad ligger så långt bort man bara kan tänka sig. Jag är min mamma lik på pricken när det kommer till sättet.

Efter att hon dränkt hela min lägenhet i julpynt (Jag skojar inte, det tog flera timmar innan hon var färdig) så rastade vi alla hundar eftersom alla fyra var med. När vi kom in i lägenheten så skulle vi packa alla saker hon skulle ha med sig tillbaka hem, och hon skulle dessutom ta en säck potatis med sig från mig som hon ger till hönsen.

När vi packat allting och går ner till bilen så vinkar vi av varandra, och säger hejdå. När jag kommer in i lägenheten så ser jag att mamma lämnat pengar till mig på köksbordet så jag ringer upp henne.

Jag: Hej, morr.
Mamma: Hej, haha vadå morr?
Jag: Du har lämnat pengar på mitt köksbord.
Mamma: Ja, men det var som tack för fikat.
Jag: Haha, jaja.
(Kort paus)
Jag: Alltså du... Jag hittar inte mina nycklar, kan jag ha råkat lägga dom i hundarnas påse?
Mamma: Jag ska kolla. (Kort paus) - JA! Dom ligger här, vi vänder på en gång.
Jag: Haha, okej.

Jag går ner och möter mamma, hämtar nyckeln och går in i lägenheten. Fem minuter senare piper min mobil och det är ett SMS från mamma.

Mamma: "Jag glömde potatissäcken, jag tar den en annan dag. Haha, jag tror att vi är släkt".

Jadu mamma, det kan du ge dig fan på att vi är!