"Jag-ska-bara-syndromet"
Nu är det så att jag lider av "Jag-ska-bara-syndromet". Tänk er att jag vore schizofren, ungefär såhär:
Jag: Nu ska jag städa, för det behövs verkligen.
Jag2: Trodde du ja - jag ska bara laga mat först.
Jag: Nu har jag lagat mat och ätit, nu ska jag ta tag i städningen.
Jag2: Inte så bråttom, jag ska bara titta på lite teve först.
Jag: Okej, nu har man då sett ett avsnitt av Desperate Houswives, nu ska jag börja städa.
Jag2: Nej, det ska du fan inte. Nu ska du blogga.
Jag lovar er, det är inte så lätt att vara drabbad av "Jag-ska-bara-syndromet".
jag ska bara haha! trött imorse?:)
Så där fungerar min hjärna..är inte det normalt?;)
Oj, du och Gun lider av samma sjukdom! Hahaha! Jag-skall-bara är bra att ha när man absolut inte vill eller orkar.
Jag är nog också lite drabbad av det syndromet..
Heh, tack :)
Jo, det kanske är svårt, men det borde ju fan finnas en humor-kategori =)
Haha det låter ungefär som jag.. skulle ha städat i tre dagar, har iaf kommit så pass långt att jag städat köket. Men det kommer ju alltid något emellan
Sv: Ja det blir ju jävligt jobbigt då. Min lösning skulle antagligen bli att banka skiten ur den pipande lilla plastsaken vilket med facit i hand gör att det skulle vara ett ganska onödigt köp. Jag skippar det.
Tror bestämt att jag har en släng av "jag-ska-bara-syndromet" jag också, vid närmare eftertanke tror jag att det styr hela min existens..
Trodde man var onormal om man inte fungerade sådär.
Det finns alldeles för mkt "jag ska bara" i mitt liv.
vad jag än ska göra så "jag-ska-bara".