Att bränna ner köket.
Jag kunde inte låta bli att skratta när jag läste att du råkade bränna halva köket. Det är ju verkligen inte roligt egentligen, utan sorgligt och tragiskt men det gjorde min dag helt enkelt.
Detta är dessutom ett scenario som jag haft i mitt huvud hundratals gånger när jag lämnat lägenheten. "Har jag slagit av plattorna?" "Har jag dragit ur kontakten?" o.s.v
Varje gång jag kommer hem tror jag att min lägenhet ska vara borta när jag låser upp och kliver in genom dörren, hehe.
Glöm inte att kyssa mej!
Jag höll på å koka kikärtor då jag var tvungen och "springa-till-tvättstugan-en-snabbis".
Det tog lite längre tid än "en snabbis" så jag möttes av brandlarm, rök när jag kom in.
sen dess ställer jag av kastrullen när jag går.
Undrar hur länge bokstavsbarn ska lämna bokstäverna hemma och blir riktiga människor med bra och mindre bra sidor. Kanske facea läget och inte skylla på bokstäver. Jag vet. Därför att jag har tillfrisknat från borderline och länge skyllde jag allt på min sjukdom.Det handlar om att ta ansvar för saker man gör både bra och mindre. Göm er inte bakom bokstäverna. Sen. Respekt till mr Toby.
Ari: Självklart ska man ta ansvar för sina handlingar och inte skylla allting på en bokstav.
Det är jätteviktig att komma ihåg. Men det är roligt hur vi "ADHD:are" kan vara så lika i sättet under dessa "förvirrade" händelser.
:-)
Haha, underbart kommenterat av henne! =)
Ari: Självklart ska man inte gömma sig bakom en diagnos & självklart är man även människa med bra och dåliga sidor. Alla människor kan vara förvirrade och glömma saker, oavsett om man har en diagnos eller inte. Men ADHD är ingen sjukdom, inget tillstånd - det är ett funktionshinder/nedsättning och även om man inte ska låta en diagnos definiera vem man är så kan man inte bortse från att detta funktionshinder präglar individen på ett speciellt sätt.
Toby: Kul att jag kunde göra din dag! Mamma tyckte det var mindre kul, eftersom det var hennes kök som fick ta konsekvenserna ;)
