Min mamma har då fortfarande humor.
Jag: Men hur fick du reda på det?
Mamma: Ja, jag blev ju som skickad till en mammografi, som en ren rutinkoll. Sen upptäckte dom något och då skulle jag åka tillbaka om två veckor för att ta mer prover.
Jag: Okej...
Mamma: Ja, och då gick jag runt där och väntade på att jag skulle dö i två veckor.
Jag: Men sluta...
Mamma: Och så säger dom nu att dom ändå inte vet förrens jag opererats.
Jag: Okej.
Mamma: Men du vet ju hur du och jag fungerar, vi är ju väääääldigt bra på att vänta, fokusera och ha precis allt i vardagen under kontroll. Så det kommer ju gå skitbra! (Extremt ironisk röst).
Ja mamma, du beskrev just motsatsen till vad vi någonsin kommer att bli. Men som tur är har vi varandra, och mamma har sin humor i behåll.
hahah men guud.. märks att du aldrig dansat
eller vad vet jag förresten?! det kanske du gör:) jag brukar iaf enbart flå blåmärken på knäna av dans, aldrig typ haft ett annat blåmärke i hela mitt liv hehe
Haha, ja det är ju tur att humorn är kvar!!
Hoppas allt löser sig!
Btw, grym blogg;)
Jag gick genom samma sak för ungefär 12 år sen. Ett helvete den vänttiden, jag var så rädd och så ledsen samtidigt som jag ju bara var tvungen att försöka låta bli att tänka på det. Precis som din mamma så fick jag inte veta efter provtagningen (het det biopsi montro?) och fick tid två veckor senare för att operera bort knutorna. Som tur är var allt okej. Hoppas innerlig att det är så med din mamma också. Situationen är jättejobbig och nästan lika galet för alla runt om för de vet inte hur de skall agera.
Så här efteråt brukar jag skoja om att jag iscensatte det hela för att få en massor med blommor.. :D Jag håller tummarna för din mamma!!
Vad jobbigt för både din mamma och dig. Det måste vara oroligt att gå och vänta på ett sådant besked. Jag håller tummarna jättehårt!
fy faen vad jobbigt. Det kommer ga bra. krama om dig sjalv och din mamma fran mig!
Va hemskt.. Kan inte ens föreställa mig hur det känns. =/
Trist att måsta vänta.
en sån sak vill man gärna veta direkt. (inte för att jag vet hur det är, men JAG sku vilja veta)
Jompen hoppas på det bästa. Kommer gå toppen! :)
Jag håller tummarna för att det är en godartad en! och så tror jag humorn hjälper oavsett om det är det eller inte.
Tack till er alla, för eran omtanke. <3
I know exactly the feeling. Väntan på besked, är det farligt eller är det bra? Något av det jobbigaste man kan vara med om...
Jag vet precis hur det är. Mamma fick bröstcancer 02. Gick igenom cellgifter och strålning. Håret föll av och hon mådde häck. Har ni en nära relation kommer du att må häck också.. uppmuntrande va?
Det jag kan muntra upp med är, är cancer tidigt upptäckt är det med stor sannorlikhet "lätt" att bota. Men det suger royal ass.
Sen finns det inget egentligen som kallas godartad eller elakartad cancer, utan det finns "aggressiv" och "mindre aggressiv" cancer.
Och har man tur så slipper man både cellgifter och strålning, utan det blir antingen eller.
Och med detta extremt opeppande meddelande vill jag säga: KLART SOM FAN ATT DET KOMMER GÅ BRA! Det måste det ju göra! :) Och att det finns flera som skänker en tanke till er båda! :)
Hoppas att det blir bra // kram på er
Åh hoppas verkligen att det går bra med din mamma! Håller tummarna för er att det är godartat!
Ja det är viktigt att hålla humorn på plats när livet sviktar!
Jag haller tummarna för att det gar bra! Det är jobbigt det där med att behöva vänta pa svar...man hinner ga igenom alla skräckscenarion hundratals ganger...!
